Det har gått fyra veckor sedan Rebecka, hennes man Alex Katsaitis och deras två barn Aélia och Milian lämnade Oslo för huset de hyr utanför Ingelstorp.

Efter tre år i Norge var familjen egentligen på väg till London där Alex hade fått ett jobberbjudande, men så slog Coronapandemin till och planerna omkullkastades.

Istället för London blev det Ingelstorp, nära Rebeckas föräldrar. Att få ihop livspusslet är för de flesta småbarnsföräldrar en prövning, men för Rebecka och Alex, som båda reser mycket i sina arbeten, är det minst sagt komplicerat.

– Alex pendlar till London och jag turnerar med olika nycirkusföreställningar runt om i landet, så hjälpen från mina föräldrar är ovärderlig, säger Rebecka.

Hon är uppvuxen i Abbekås och var redan som liten ett väldigt aktivt barn.

– Jag klättrade i träd, cyklade enhjuling, seglade och sjöng i kör. Men jag var aldrig klassens clown eller hade en önskan om att stå i centrum. Jag gillade däremot scenen och visste tidigt att det var där jag hörde hemma.

Vid 15 flyttade Rebecka hemifrån för att gå på Nordens, på den tiden landets enda cirkusgymnasium. Efter studierna startade hon akrobatikduon Stint tillsammans med Sofia Wålstedt och de turnerade under många år världen runt med sina cirkusnummer och längre akter.

Därefter har Rebecka varit involverad i flera olika konstellationer och samarbeten. Bland annat en Hip hop- och cirkusföreställning som turnerade runt om i Europa, i performances med dansaren Antoine Dutrieu och med det brittiska kvinnliga kompaniet Mimbre.

Hon har också producerat en barnföreställning och deltagit i projekt inom social cirkus, som Clowner Utan Gränser.

Under årens lopp har det blivit många flyttar.

– Jag har bott i Danmark, Frankrike, Belgien, England, Grekland, Italien och nu senast Norge.

Erfarenheterna har fått henna att växa som människa, säger hon.

– Jag har lärt mig att möta människor i många olika länder med olika bakgrund och att jobba med barn i flyktingläger under mycket svåra förhållanden. Det har varit väldigt givande och utvecklande.

För två år sedan skapade Rebecka tillsammans med keramikern Matilda Haritz Svenson och akrobaten Signe Veinholt familjeföreställningen ”Att rymma med en cirkus” som nu turnerar runt om i landet.

I föreställningen, som handlar om gränslandet mellan skulptur och kropp, mellan att skapa och att utöva, figurerar två akrobater, ett antal abstrakta keramikskulpturer och en skulptör i en fiktiv utställningsmiljö. Vem eller vad som är rekvisita åt vem är osäkert och i förändring.

Rebecka är även aktuell med akrobatföreställningen ”Det får bära eller brista” som är något av ett skötebarn.

Föreställningen hann precis ha premiär på Landskrona teater i slutet av februari i år innan Coronapandemin slog till och alla föreställningar fick ställas in.

– Det var fruktansvärt, ett antiklimax. Jag hade lagt ner så mycket tid och kraft på föreställningen och vi skulle turnera med den i Norden, men så blev det ingenting. Det tog hårt, men Alex sade till mig att jag inte kunde ta det personligt och det ligger ju något i det.

Föreställningen, där sex kvinnliga parakrobater och två folkmusiker deltar, har fått skjutas fram och förhoppningen är att den ska kunna sättas upp nästa vår/sommar.

– Det blir extra komplicerat av att några i ensemblen bor i Norge och Finland och inte kan resa utan att sitta i karantän.

Under tiden turnerar Rebecka med familjeföreställningen ”Att rymma med en cirkus” och har fått en tjänst som cirkuslärare på Kulturskolan i Skurup, där hon själv började sin cirkuskarriär för 25 år sedan.

Under tiden hon har varit utomlands har det hänt mycket inom nycirkus i Skåne, konstaterar Rebecka.

– Det bubblar lite varstans, i städer och på landet. Bara i höst är det premiär för tre nycirkusföreställningar i Skåne, så det känns spännande.

Själv ser hon en framtid med mer fokus på koreografi och att producera föreställningar.

– Att arbeta som akrobat är fysiskt krävande. Det är mycket resor och ekonomiskt osäkert. Vill man in i den här världen, måste man verkligen gilla det, säger hon och skrattar.