Om jag skulle börja mitt år så här...

Det är tio grader och duggregn när jag landar på London Gatwick efter en av de veckor i ens liv som man i efterhand inte riktigt vet om de är sanna eller inte.

För en vecka sedan, när jag kom tillbaka till Bryssel från Rotterdam, råkade jag tycka att min madrass bakom Ping Pong-bordet var lite kall och tom. Den tanken fick mig att drömma och denna dröm tillsammans med en typisk organisation à la Rebecka, skapade den gångna veckans verkliga dröm. Man skulle kunna säga att jag smakade en koncentrerad klunk av mitt liv.

Jag har officiellt flyttat ut ur Belgien, sagt upp alla konton, gjort intervjuer för mitt sagoprojekt, haft jobbmöten med olika partners, hejdåmöten med vänner och ett kakkalas med en hel del vin. Jag har ätit en underbar grekisk bläckfisk- och fiskmiddag med Ouzo, jag har skickat iväg mitt pass till Malis ambassad i Berlin, förlorat mitt körkort och mina Visa-kort på ett rastställe i Tyskland, upplevt hur det är att inte ha någon identitetshandling och missat mitt första flyg någonsin. Jag har kört 120 mil i bil, passerat tre imponerande broar och insett att jag äger alltför många ting. Jag har förstått hur motsatser kan dras till varandra och hur en vinterjacka kan få dig varm. Jag har känt kyssarnas makt och hur vackert det kan vara att släppa taget.  Jag har fått en spruta med Gula febern, druckit svensk snaps, västindisk punch och inte sovit så mycket.

Inte konstigt att jag sov som ett barn under den två timmar långa flygresan till London. London; MIN NYA HEMSTAD.

Gud, vad det är spännande! Vad har 2014 och London att tillägga till mitt galna och underbart vackra liv?

16 jan 2014