Livet efter premiären...

Det är en vacker himmel över London i kväll som får mig att tänka på sommaren. Jag inser att jag inte skrivit här på bloggen på ett tag och jag har så mycket att dela med mig av att jag inte vet var jag ska börja.

De två veckorna innan premiären var inte lätta. Min kropp klarade inte riktigt av situationen och den långvariga förkylningen och ville helst att jag skulle stanna i sängen. Men det gick ju inte jag fick bara kämpa mig igenom de två veckorna och klara av de tre föreställningarna. Fyra timmar i pendeltrafiken, åtta timmar på jobbet, sedan äta och sova. Det var tufft och jag ifrågasatte hela min cirkuskarriär, för att vara ärlig ifrågasatte jag i princip allt; mig själv som akrobat och artist, bo i London, min hälsa, mina sociala förmågor, framtiden…

Allt kom till sin spets när jag skadade ryggen under sista föreställningen. Efteråt låg jag i den tysta logen när de andra var ute och pratade med vänner och familj, jag kände att nu har jag ingenting mer att ge. Jag är helt slut. Jag låg på en spikmatta och kände värmen sprida sig i den onda ryggen, jag slappnade av för första gången på flera veckor och med tårarna rinnande ner för kinderna tänkte jag; orkar jag med det här galna livet? Har jag fortfarande styrkan, viljan, att kämpa så här?

Sedan gick vi ut med Mimbre kvinnorna och åt en burgare och drack en öl och plötsligt kände jag en stark känsla av tillhörighet. Att vara en del i detta kompani. Det vi klarat av tillsammans, det hårda arbetet, skratten, kreativiteten, nervositeten och glädjen att stå på scen. Redan dagen efter började jag känna mig som mig själv igen och då förstod jag hur trött jag faktiskt varit.

Nu har jag haft en veckas vila och jag är glad igen. Premiären är gjord! Jag kan se klart. Jag är fortfarande trött och återhämtar mig långsamt från hosta, halsont och utmattning men jag älskar mitt jobb. Jag älskar cirkuslivet även om det är totalt dumt ibland. Jag älskar konsten och föreställningarna vi skapar och ger till världen. Jag älskar människorna, cirkustältet, nomadlivet, applåderna, kreativiteten och resorna.

Denna vecka är vi tillbaka till lugnare mer metodisk träning med trion, jag har extrajobbat på Mimbres kontor och nu måste jag komma i kapp med det administrativa jobbet för Circus By Me. För att inte glömma förberedelserna inför produktionen av barnföreställningen ”Det var en gång…”.

Allt handlar om att hitta den perfekta balansen!

Fotografier av Marco Berardi

25 apr 2014