Glada nyheter: Konstnärsnämnden har beviljat stöd till Circus By Me för att bjuda in framstående kvinnliga parakrobater till ett kreativt kvinnokonvent.
Målet är att samla framstående kvinnliga parakrobater från världens alla hörn till en tre dagars residens i Skåne för att göra research runt parakrobatik, den kvinnliga kroppens fysiska styrka och om hur det är att vara kvinna i cirkusvärlden.
Jag önskar att detta möte ger input i varje artists professionella och personliga liv. Inspiration till nya projekt och nya sätt att se på vårt yrke och våra kroppars möjligheter. Styrka att se att vi är flera kvinnor som står inför liknande utmaningar.
The broader picture
I flera år har jag förberett en föreställning som jag planerar att skapa under 2018 och 2019.
Den har utgångspunkt i de fysiska arbetsuppgifter som kvinnor haft under det senaste århundradet och utgår från intervjuer jag gjort med min mormor om hennes mormor, hennes mor och henne själv.
Hur levde de? Vad var deras fysiska arbetsuppgifter och mer specifikt vad bar de? Och på vilket sätt?
Rensa i sockerbetsstyckena. Tvätta för hand. Skura golv på knäna. Vara gravid. Dra upp vatten från brunnen i hink.
Vad bar man? Potatissäckar. Barn. Mjölkkannor. Kastruller. Ved. Barnvagnar in i bilen. Handlarkassar fyra trappor upp.
Hur bar man? I midjeförklädet. På ryggen. I sele. I korg i handen. I plastpåsar.
Hur kan jag iscensätta detta? Kvinnliga parakrobater bär varandra och annat. Stora kastruller. Kjolar & förkläden i tåliga tyger. Inte med fokus på att akrobatiken ska ”se lätt ut” utan på hur kropparna faktiskt jobbar.
Tyger, kläder, dofter, mat. Tårar. Kärlek, närhet, kvinnlighet, vad är det?
Denna helg är ett första steg i detta stora projekt. Ett möte med kvinnor i min samtid som har arbetat största delen av sina liv med just fysisk styrka och har som yrke att bära eller bli buren.