En icke-dag eller en dag-dag?

Ibland får man bara en känsla av att dagen är meningslös, den är liksom seg som kola, det regnar, att-göra-listan är så lång men man vill helst bara krypa upp i soffan, titta i taket och tugga vingummi som fastnar i tänderna.

Så var det här i Oslo i förmiddags. Men så plötsligt fick jag lite energi och bestämde mig för att baka bröd. Sådana konkreta projekt kan få även den mest förlorade tillbaka på rätt spår och innan jag vet ordet av satt jag här och skrev en ansökan om att få pengar för att utveckla min clown. 

Brödet ska gräddas i en hel timme i nedre delen av ugnen, det är fortfarande grått och ruggigt ute men inuti mig börjar idéer bubbla upp. 

Hurra för det!

Och här kommer en artikel som publicerades den 18 september i Skånska dagbladet som jag ännu inte lagt in här på bloggen.

Våghalsiga erfarenheter

"YSTAD/ABBEKÅS Akrobaten Rebecka Nord bjuder in till ett konvent för akrobater i Abbekås. 
Det ska handla om hur man kan åldras och kan fortsätta jobba som akrobat.

Det kommer vara kvinnor som jobbat som akrobater i decennier nu från Englad, Belgien, Norge och Sverige bland annat som ska träffas. Kollegor som Rebecka Nord har mött under sin karriär. Hon vill med konventet låta kvinnorna ta del av varandras färdigheter i ett utbyte som ska göra det lättare för alla att fortsätta jobba som akrobater – fast man har fått barn – och fast man passerat fyrtio. 
– Hur ska man klara att vara akrobat hela livet? När man var 19 år körde man bara på och lydde sin lärare, säger Rebecka Nord som numer funderar mer på hur kroppen ska orka.

Region Skåne har bidragit med 23 000 kronor för att träffen ska kunna bli av i Abbekås i januari. 

Abbekås är byn där Rebecka är uppvuxen och hon tillhörde den första kullen elever som övade cirkuskonster i Kulturskolans regi. Sedermera gick hon cirkuslinjen på gymnasiet i Gävle och är sedan dess egenföretagare. Hon är nycirkusartist och har inga direkta kollegor att gå i fotspåren efter utan får forma sin yrkesroll tillsammans med sina jämnåriga kollegor. 
– När man var yngre såg man varandra som konkurrenter, men inte nu. 
Hon har jobbat i hela Europa under årens lopp men längtar nu hem och hoppas kunna utgå mer från Skåne i framtiden. 
Parallellt med konventet skriver hon på sin föreställning ”Det får bära eller brista”. Där berättar hon två historier parallellt med varandra. En i nutid som sätter ljuset på kvinnor som är nycirkus-akrobater och en som är hennes släkthistoria. 
– Kvinnor utförde så mycket tyngre arbete än att stå vid spisen och passa barnen, säger Rebecka Nord som känner ett släktskap med sina förfäder som var tvungna att klara av fysiskt tunga uppgifter – vilket hon och kollegorna nu måste hantera.

Att lyfta sin lilla tvååriga, Aélia, är än så länge en barnlek. Den lilla tycker det är självklart att hänga på mammas fötter eller leka flygplan, med samma lust som Rebecka insöp konsterna som visades av Cirkus Olympia i Abbekås under hennes egen barndom."

12 okt 2017