Sida 2
Akrobatik på Dior's fashion show.
7 Feb 2019
Året 2019 startade med ett ovanligt spännande projekt. Jag hade äran att medverka i Diors haute couture show tillsammans med 17 andra kvinnliga akrobater och brittiska Mimbre.
Det var tuffa repetitionsveckor och jag sprang mellan träningspass och amningspass, men på något fantastiskt sätt så blev det lättare för varje dag.
Tack till mormor för alla timmar du promenerade omkring i Londons januarikyla med Milian i vagnen och tack till Alex och Aélia som alltid är positiv till nya cirkusäventyr.
Här är en intervju med Mimbres "co-artistic director" Lina Johansson:
HÄR: A short clip with focus on the acrobats
Och hela showen:
Några artiklar:
Vogue - Diors circus comes to town
The Guardian - Christian Dior in Paris: big-top showcase of technique and daring
Stöd från Kulturrådet!
21 Dec 2018
Är det sant? Kan det bli verklighet, detta projekt som jag har drömt om och planerat inför i sex år nu?
En hyllning till min mormor, min mormors mor och min mormorsmormor. Och alla andra starka kvinnor här i världen.
Svenska kulturrådet tror i alla fall på min föreställningsidé!
Trailer Att rymma med en cirkus.
13 Dec 2018
Så har vi haft premiär på familjeföreställningen Att rymma med en cirkus och äntligen är trailern här för att väcka er nyfikenhet!
Höst 2018.
18 Sep 2018
Nu är det snart dags att öppna upp för cirkus-kreativiteten igen. Om endast två veckor kommer jag resa till Leksand, Dalarna för att skapa föreställning med föreningen Kulturbyttan.
"Att rymma med en cirkus"
Är ni intresserade av att läsa mer om denna barnföreställning med akrobatik och keramikskulpturer så kan ni gå in på Scenkonstportalen eller se här:
produktion-att-rymma-med-en-cirkus.pdf
Premiär i Smedjebacken den 24 november!
Förutom förberedelser inför höstens residenser har jag haft fullt upp med lille krabaten som tittade ut ur den här magen i slutet av maj:
Foto: Anna Strickland
Bebistid och förkylningtid så snart dags att rymma med en cirkus...
Stöd från Region Skåne.
3 Apr 2018
"Circus By Me får 100 000 kronor till föreställningen Det får bära eller brista som är en föreställning där parakrobatik kombineras med nordisk folkmusik. Med avstamp i sin egen släkthistoria och sina egna erfarenheter vill Rebecka Nord skapa en föreställning om kvinnans fysiska styrka ur både ett historiskt och nutida perspektiv. Utgångspunkten är de fysiska arbetsuppgifter som historiskt alltid legat på kvinnorna. Det handlar inte minst om allt bärande: barn, potatissäckar, kastruller, vatten- och mjölkkannor, barnvagnar in i bilen och uppför trappor, matkassar från affären, ved och liknande.
Ambitionen är att skapa en artistiskt stark föreställning som berättar en viktig del av den nordiska kvinnans historia och belyser kvinnans fysiska styrka. Detta gestaltas med hjälp av kvinnliga parakrobater som större delen av sina liv arbetat med just fysisk styrka och har som yrke att bära eller bli burna.
Föreställningen kommer att produceras under olika residensveckor på bland annat Karavan i Malmö och Landskrona Teater där även premiären är planerad att ske i oktober 2019. I samband med residensperioderna vill man även bjuda in en intresserad publik till olika workshops, öppna repetitioner och work-in-progress-visningar. Föreställningar är även planerade i Ystad och Skurup och förhoppningen är att kunna sälja föreställningen regionalt, nationellt och internationellt."
Kreativt kvinnokonvent i Skåne.
14 Mar 2018
I januari organiserade jag ett Kreativt konvent för kvinnliga parakrobater i Skivarp i Skåne.
Det var fantastiskt att samla så pass många kvinnliga akrobater på ett och samma ställe. Vi var fem internationella gäster, sex lokala skånska akrobater och sju från resten av Sverige.
Alla var otroligt positiva och glada att ett tillfälle som detta gavs; ett möte utan kostnad (för deltagarna), ett möte utan press att skapa något och prestera, ett möte för att utvecklas och utbyta erfarenheter. Ett av de största målen var att inspirera och motivera deltagarna i deras karriärer och efter den feed back jag fått så lyckades jag med det. En del av de svenska artisterna bor ganska isolerat och har kanske inte ett cirkusnätverk runt sig, detta möte blev extra viktigt för dem.
Vi lyckades att skapa workshops på allas nivåer och det brittiska kompaniet Mimbre var verkligen helgens stora tillgång.
Denna helg gav också inspiration och kunskap som ligger till grund för Circus By Me’s nästa stora föreställningsproduktion ”Det får bära eller brista” som beräknas skapas och ha premiär under 2019.
Mötet organiserades med hjälp av bidrag från Konstnärsnämnden och Region Skåne.
Fotograf: Anna Hanna Rosengren
Att rymma med en cirkus.
14 Jan 2018
Att rymma med en cirkus är namnet på det nya projekt som jag börjar år 2018 att arbeta med.
Det känns onekligen som att jag rymt här jag sitter på ett fullt X2000 och ser snölandskapet flimra förbi mellan Oslo och Borlänge.
Bredvid mig sitter akrobaten och artisten Signe Veinholt som förra året medverkade i skulptören Matilda Haritz Svensons projekt Koreografi för föremål.
Det var ett undersökande konstprojekt mellan akrobatik och keramik som nu ligger till grund för den föreställning vi börjar skapa med mig som extra aktör. Jag känner mig ärad att få dyka in i deras kreativa värld där abstrakta skulpturer görs levande.
Under arbetet med Koreografi för föremål samlade Signe och Matilda en mängd stoff som vi nu kommer att vidareutveckla till en familje/barnföreställning med premiär höst 2018.
Att rymma med en cirkus handlar om gränslandet mellan skulptur och kropp, mellan att skapa och att utöva. Om att se det egna arbetet genom någon annans praktik. Om längtan.
Målet är en lågmäld clownföreställning framförd av två akrobater, ett antal abstrakta keramikskulpturer och en skulptör i en fiktiv utställningsmiljö. Vem eller vad som är rekvisita åt vem är osäkert och i förändring. Hur får man behandla skulpturer, får man röra, dra, klättra? Hur når formerna den frigörelse de längtar efter?
Föreställningen ska ge fler människor möjlighet att ta del av konst som de annars lätt missar. Många människor känner ett motstånd mot att gå in i utställningsmiljöer, och många barn rör sig inte i miljöer där det finns utställningsrum. Vår föreställning tar det konstnärliga rummet till publiken och gör det till något lekfullt. Vi leker och arbetar undersökande med det förbjudna i att vidröra konstobjekt och låter föremålen besjälas.
Det kommer att bli sååå spännande!!!
Matilda Haritz Svenson f. 1982 är verksam i Siljansnäs i Dalarna och just nu aktuell med en offentlig gestaltning på NKS. Hon har erhållit ett flertal stipendier, till exempel IASPIS ateljéstipendium 2014-2015.
Matilda bygger sammanhang av abstrakta skulpturer. Hennes keramik har ett drivet handlag, bränns med ved och får av sin storlek en fysisk närvaro som hon nyttjar för att göra människan till den sista pusselbiten i verket.
http://www.matildaharitzsvenson.com/
Signe Veinholt f. 1978 bosatt i Dala-Floda i Dalarna mötte parakrobatiken för första gången som 19-åring på en kurs i fysisk teater och det blev kärlek från första ögonblicket. Sen dess gick det inte att sluta!
Hon utbildade sig på Akademien för otämjd kreativitet i Köpenhamn, Cirkuspiloterna i Stockholm samt Artistisk arbete inom Disciplin- en ettårig kurs på DOCH (Dans och Cirkushögskolan) Signe arbetar främst med barnkultur och för tillfället turnerar hon föreställningen Tidsfördriv runt om i Sverige.
En icke-dag eller en dag-dag?
12 Oct 2017
Ibland får man bara en känsla av att dagen är meningslös, den är liksom seg som kola, det regnar, att-göra-listan är så lång men man vill helst bara krypa upp i soffan, titta i taket och tugga vingummi som fastnar i tänderna.
Så var det här i Oslo i förmiddags. Men så plötsligt fick jag lite energi och bestämde mig för att baka bröd. Sådana konkreta projekt kan få även den mest förlorade tillbaka på rätt spår och innan jag vet ordet av satt jag här och skrev en ansökan om att få pengar för att utveckla min clown.
Brödet ska gräddas i en hel timme i nedre delen av ugnen, det är fortfarande grått och ruggigt ute men inuti mig börjar idéer bubbla upp.
Hurra för det!
Och här kommer en artikel som publicerades den 18 september i Skånska dagbladet som jag ännu inte lagt in här på bloggen.
Våghalsiga erfarenheter
Akrobaten Rebecka Nord bjuder in till ett konvent för akrobater i Abbekås.
Det ska handla om hur man kan åldras och kan fortsätta jobba som akrobat.
Det kommer vara kvinnor som jobbat som akrobater i decennier nu från Englad, Belgien, Norge och Sverige bland annat som ska träffas. Kollegor som Rebecka Nord har mött under sin karriär. Hon vill med konventet låta kvinnorna ta del av varandras färdigheter i ett utbyte som ska göra det lättare för alla att fortsätta jobba som akrobater – fast man har fått barn – och fast man passerat fyrtio.
– Hur ska man klara att vara akrobat hela livet? När man var 19 år körde man bara på och lydde sin lärare, säger Rebecka Nord som numer funderar mer på hur kroppen ska orka.
Abbekås är byn där Rebecka är uppvuxen och hon tillhörde den första kullen elever som övade cirkuskonster i Kulturskolans regi. Sedermera gick hon cirkuslinjen på gymnasiet i Gävle och är sedan dess egenföretagare. Hon är nycirkusartist och har inga direkta kollegor att gå i fotspåren efter utan får forma sin yrkesroll tillsammans med sina jämnåriga kollegor.
– När man var yngre såg man varandra som konkurrenter, men inte nu.
Hon har jobbat i hela Europa under årens lopp men längtar nu hem och hoppas kunna utgå mer från Skåne i framtiden.
Parallellt med konventet skriver hon på sin föreställning ”Det får bära eller brista”. Där berättar hon två historier parallellt med varandra. En i nutid som sätter ljuset på kvinnor som är nycirkus-akrobater och en som är hennes släkthistoria.
– Kvinnor utförde så mycket tyngre arbete än att stå vid spisen och passa barnen, säger Rebecka Nord som känner ett släktskap med sina förfäder som var tvungna att klara av fysiskt tunga uppgifter – vilket hon och kollegorna nu måste hantera.
Att lyfta sin lilla tvååriga, Aélia, är än så länge en barnlek. Den lilla tycker det är självklart att hänga på mammas fötter eller leka flygplan, med samma lust som Rebecka insöp konsterna som visades av Cirkus Olympia i Abbekås under hennes egen barndom."
Region Skåne beviljar stöd till kvinnokonventet.
6 Sep 2017
"Rebecka Nord är en etablerad nycirkusartist med parakrobatik som specialitet. (...) Som ett led i att stärka sin bas i Skåne planerar hon att arrangera ett "Kreativt konvent för kvinnliga akrobater" i Abbekås under en helg i december 2017 eller januari 2018. Syftet med konventet är att samla framstående kvinnliga parakrobater från världens alla hörn till en kreativ workshop kring parakrobatik, den kvinnliga kroppens fysiska styrka samt om hur det är att vara kvinna i cirkusbranschen. Praktiska, fysiska, tekniska och kreativa övningar varvas med såväl formella som informella diskussioner. Frågeställningar som kommer att tas upp är bland annat möjligheten att förena moderskap med en karriär som artist, hur kroppen förändras när vi blir äldre och kvinnans plats i cirkusvärlden."
Äntligen uppmärksamhet på regional nivå nu när Region Skånes kulturförvaltning stöder mitt kvinnokonvent som jag tror blir ett inspirerande möte och en fin början på arbetet med min kommande föreställning.
Kvinnokonvent får kulturutbytesstöd!
3 Aug 2017
Glada nyheter: Konstnärsnämnden har beviljat stöd till Circus By Me för att bjuda in framstående kvinnliga parakrobater till ett kreativt kvinnokonvent.
Målet är att samla framstående kvinnliga parakrobater från världens alla hörn till en tre dagars residens i Skåne för att göra research runt parakrobatik, den kvinnliga kroppens fysiska styrka och om hur det är att vara kvinna i cirkusvärlden.
Jag önskar att detta möte ger input i varje artists professionella och personliga liv. Inspiration till nya projekt och nya sätt att se på vårt yrke och våra kroppars möjligheter. Styrka att se att vi är flera kvinnor som står inför liknande utmaningar.
The broader picture
I flera år har jag förberett en föreställning som jag planerar att skapa under 2018 och 2019.
Den har utgångspunkt i de fysiska arbetsuppgifter som kvinnor haft under det senaste århundradet och utgår från intervjuer jag gjort med min mormor om hennes mormor, hennes mor och henne själv.
Hur levde de? Vad var deras fysiska arbetsuppgifter och mer specifikt vad bar de? Och på vilket sätt?
Rensa i sockerbetsstyckena. Tvätta för hand. Skura golv på knäna. Vara gravid. Dra upp vatten från brunnen i hink.
Vad bar man? Potatissäckar. Barn. Mjölkkannor. Kastruller. Ved. Barnvagnar in i bilen. Handlarkassar fyra trappor upp.
Hur bar man? I midjeförklädet. På ryggen. I sele. I korg i handen. I plastpåsar.
Hur kan jag iscensätta detta? Kvinnliga parakrobater bär varandra och annat. Stora kastruller. Kjolar & förkläden i tåliga tyger. Inte med fokus på att akrobatiken ska ”se lätt ut” utan på hur kropparna faktiskt jobbar.
Tyger, kläder, dofter, mat. Tårar. Kärlek, närhet, kvinnlighet, vad är det?
Denna helg är ett första steg i detta stora projekt. Ett möte med kvinnor i min samtid som har arbetat största delen av sina liv med just fysisk styrka och har som yrke att bära eller bli buren.
Minnen från ett flyktingläger.
6 Jun 2017
Redan ett år sedan jag var turnéledare och clown för Clowner utan gränser-turnén i norra Grekland...
”Vi sitter i bilen med full air conditioning som kämpar för att hålla bilen sval. Det är 35 grader i skuggan och hett på den soliga motorvägen. Vi slutar inte att bli överraskade varje gång vi går ur bilen; är det så här varmt?
Jag lämnar min freddo cappuccino i mugghållaren och går ut i solen, allt står still, vi går mot lägret och ser tälten rada upp sig på det gamla flygfältet. Inte ett träd, inte en skugga, så långt ögat når.
Här bor cirka tusen flyktingar i militärtält i värmen. Barnen leker med vattenflaskor, de vuxna har Ramadan och varken äter eller dricker från morgon till kväll, det är svårt att förstå att man klarar dessa dagar utan en droppe vatten.
Barnen kommer springande mot oss. Vem är vi? Är vi clowner? Ja, de ser clownerna på våra T-shirts och pekar på näsorna. De vill att vi målar röda näsor på dem så som andra clowner gjort tidigare, de yngre barnen hänger på och vi är snart omringade av uppspelta glada barn.
Vi fortsätter till Rädda Barnens lekområde. Några kvadratmeter skugga framför en ISObox.
Trots nötta skor och kläder i fel storlekar ser man mödan bakom att se anständig ut. De flesta barn har tvättade hår och flickorna har flätor, kläderna var nog rena när barnen gick ur sina tält på morgonen men efter några minuter i lägrets grus och damm är detta bara ett minne blott.
Jag ser en ”bortglömd” pojke i min dotters ålder; han har sår runt mun och näsa och röda prickar över kroppen. Tydligen är hans pappa ensam med honom och orkar inte eller klarar inte av att hålla rent och ta hand om honom. Det berör mig och jag känner mig illamående, men min clownroll hjälper mig att hålla mig på ytan. Jag är här för att vara glad och sprida skratt.
Vi har bytt om bakom bilen i solen, min clownhatt är en gammal badmössa från en second hand affär i Aten och den sitter som ett smäck och håller svetten i hårbotten på plats. Den röda näsan ger mig mod och kraft.
Musiken pulserar ur förstärkaren, vi dansar fram mellan tälten och jag ser svetten pärla i Miras panna, men hennes leende är äkta. Barnen blir än mer entusiastiska, de vet inte hur de ska förhålla sig till denna uppsluppna stämning som sprider sig i lägret. De vill ta på oss, dra i våra armar, sparka oss i rumpan; för vad händer då?
Vad gör de här konstiga clownerna? Kan man få dem till att uppmärksamma oss än mer? Skratta märkliga skratt, göra underliga ljud och yviga gester? Det är fest och svårt att sätta gränsen för rolig lek och provokation.
Vi börjar vår föreställning, barnen i skuggan och vi i solen. Luften darrar av spänning. Allt går bra. Tror jag.
Efteråt leker vi lekar, Julietta är fingerleksspecialist; Mira lyfter runt på barn, oj, är inte detta fantastiskt?
Det är svårt att ta in allt i värmen. Arabiska och grekiska blandas med engelska och improviserat teckenspråk. De röda näsorna kladdar, smuts fastnar i svetten, det kommer många oigenkännliga dofter med vinden, det är torrt vart man än ser, musiken spelar, barn, barn, barn…
Leende barn, skrikande barn, skrattande barn, levande barn, överlevande barn. Alla dessa barn på flykt till en ny verklighet.
Förhoppningsvis en vacker sådan.”
Kulturbloggar.
5 Jun 2017
Hej halloj, det är tvära kast när man är artist och egen företagare!
Sent igår kväll adrenalinfylld, gulklädd och spänd i logen på Teatro Cantiere Florida för avslutningsföreställning med Circo libre.
Idag på kontoret, lite yr av sömnbrist, skriver jag på olika projektbeskrivningar, uppdaterar texter och sidor här och var, skickar mail i rasande fart; fakturor, förfrågningar, ansökningar till show case...
PS. Nu finns min blogg på listan Kulturbloggar:
Punk-clowner med clowner utan gränser i Stockholm!
8 May 2017
Idag spelade vi vår nya punk-clown show på Stockholms stadsmission för nyanlända ungdomar. Det var den första föreställningen i vår veckolånga turné i Clowner utan gränsers regi och vi fick fantastisk respons.
Vi kommer under veckan att spela runt om i Stockholmsområdet på asylboenden, ungdomsgårdar och skolor och jag är så glad att få göra detta.
Så mycket skratt som vi hade i dagens publik hade jag inte vågat hoppas på! :)
