Vad händer nu?

Minnen från ett flyktingläger.

6 jun 2017

Redan ett år sedan jag var turnéledare och clown för Clowner utan gränser-turnén i norra Grekland...

”Vi sitter i bilen med full air conditioning som kämpar för att hålla bilen sval. Det är 35 grader i skuggan och hett på den soliga motorvägen. Vi slutar inte att bli överraskade varje gång vi går ur bilen; är det så här varmt?

Jag lämnar min freddo cappuccino i mugghållaren och går ut i solen, allt står still, vi går mot lägret och ser tälten rada upp sig på det gamla flygfältet. Inte ett träd, inte en skugga, så långt ögat når.

Här bor cirka tusen flyktingar i militärtält i värmen. Barnen leker med vattenflaskor, de vuxna har Ramadan och varken äter eller dricker från morgon till kväll, det är svårt att förstå att man klarar dessa dagar utan en droppe vatten.

Barnen kommer springande mot oss. Vem är vi? Är vi clowner? Ja, de ser clownerna på våra T-shirts och pekar på näsorna. De vill att vi målar röda näsor på dem så som andra clowner gjort tidigare, de yngre barnen hänger på och vi är snart omringade av uppspelta glada barn.

Vi fortsätter till Rädda Barnens lekområde. Några kvadratmeter skugga framför en ISObox.

Trots nötta skor och kläder i fel storlekar ser man mödan bakom att se anständig ut. De flesta barn har tvättade hår och flickorna har flätor, kläderna var nog rena när barnen gick ur sina tält på morgonen men efter några minuter i lägrets grus och damm är detta bara ett minne blott.

Jag ser en ”bortglömd” pojke i min dotters ålder; han har sår runt mun och näsa och röda prickar över kroppen. Tydligen är hans pappa ensam med honom och orkar inte eller klarar inte av att hålla rent och ta hand om honom. Det berör mig och jag känner mig illamående, men min clownroll hjälper mig att hålla mig på ytan. Jag är här för att vara glad och sprida skratt.

Vi har bytt om bakom bilen i solen, min clownhatt är en gammal badmössa från en second hand affär i Aten och den sitter som ett smäck och håller svetten i hårbotten på plats. Den röda näsan ger mig mod och kraft.

Musiken pulserar ur förstärkaren, vi dansar fram mellan tälten och jag ser svetten pärla i Miras panna, men hennes leende är äkta. Barnen blir än mer entusiastiska, de vet inte hur de ska förhålla sig till denna uppsluppna stämning som sprider sig i lägret. De vill ta på oss, dra i våra armar, sparka oss i rumpan; för vad händer då?

Vad gör de här konstiga clownerna? Kan man få dem till att uppmärksamma oss än mer? Skratta märkliga skratt, göra underliga ljud och yviga gester? Det är fest och svårt att sätta gränsen för rolig lek och provokation.

Vi börjar vår föreställning, barnen i skuggan och vi i solen. Luften darrar av spänning. Allt går bra. Tror jag.

Efteråt leker vi lekar, Julietta är fingerleksspecialist; Mira lyfter runt på barn, oj, är inte detta fantastiskt?

Det är svårt att ta in allt i värmen. Arabiska och grekiska blandas med engelska och improviserat teckenspråk. De röda näsorna kladdar, smuts fastnar i svetten, det kommer många oigenkännliga dofter med vinden, det är torrt vart man än ser, musiken spelar, barn, barn, barn…

Leende barn, skrikande barn, skrattande barn, levande barn, överlevande barn. Alla dessa barn på flykt till en ny verklighet.

Förhoppningsvis en vacker sådan.”

 

Kulturbloggar.

5 jun 2017

Hej halloj, det är tvära kast när man är artist och egen företagare!

Sent igår kväll adrenalinfylld, gulklädd och spänd i logen på Teatro Cantiere Florida för avslutningsföreställning med Circo libre.

Idag på kontoret, lite yr av sömnbrist, skriver jag på olika projektbeskrivningar, uppdaterar texter och sidor här och var, skickar mail i rasande fart; fakturor, förfrågningar, ansökningar till show case... 


PS. Nu finns min blogg på listan Kulturbloggar:

http://www.kulturbloggar.nu/blogg/22270

Punk-clowner med clowner utan gränser i Stockholm!

8 maj 2017

Idag spelade vi vår nya punk-clown show på Stockholms stadsmission för nyanlända ungdomar. Det var den första föreställningen i vår veckolånga turné i Clowner utan gränsers regi och vi fick fantastisk respons.

Vi kommer under veckan att spela runt om i Stockholmsområdet på asylboenden, ungdomsgårdar och skolor och jag är så glad att få göra detta. 

Så mycket skratt som vi hade i dagens publik hade jag inte vågat hoppas på! :)

New teaser Djeliya.

30 apr 2017

Gissa vem som kom på förstasidan?

28 apr 2017

Djeliya i festivalshow på Aprilfestival, JydskeVestkysten 28 April 2017

Aprilfestivalen.

24 apr 2017

Nu är vi här hela gänget och det känns så skönt att vara på plats. Mottagandet är varmt men vinden kall. Här i huset sover småtjejerna och vi andra jobbar framför våra datorer. 

I morgon blir det träning och på onsdag första föreställningen. Vi får hoppas att allt sitter sedan sist, i Senegal. ;)

Det blir en spännande vecka!

Läs mer på www.aprilfestival.dk!

 

Los Errantes blir punkclowner!

29 mar 2017

Jag är så uppspelt att få dela denna nyhet med er:

Just nu är vi i full gång med att skapa en ny föreställning som går under arbetstiteln; Djeliya goes punk-clown.

Det är en clownföreställning med musik och akrobatik som jag skapar tillsammans med mina kollegor Antoine Dutrieu och Rebeca FL.

Efter att ha turnerat med vår familjeföreställning Djeliya i två år kände vi oss redo för nya utmaningar.

Denna föreställning är för äldre barn/ unga vuxna. Den är gjord för att kunna spelas var någonstans som helst, ute, inne, i ett klassrum, vardagsrum eller i foajén på Dramaten. ;)

”Tre punk-clowner möts och bestämmer sig för att ge sig av på en resa för att hitta en magisk lösning som gör dem attraktiva i andras ögon. De hamnar i alla möjliga roliga och absurda situationer, men med samarbete och en del tur kommer de till slut fram. Väl framme hittar de inte det de sökte utan en plats där allt är upp och ner och de tvingas ifrågasätta allt de trodde var sant och skapa sin värld och sin identitet på nytt.”

Det är härligt att skapa igen och i början av maj kommer vi att spela på asylboenden runt om i Stockholm med fantastiska Clowner utan gränser!

2017!

13 feb 2017

Jag började år 2017 på turné med Djeliya i Senegal.

Den första januari spelade vi på en färgglad presenning mitt i byn Toubab Dialaw medan solen gick ner bakom oss i Atlanten. Det var magiskt! Ett bättre sätt att börja året det får man leta efter. 

Vi spelade också på Djaram'arts teater och på en skolgård i byn Ndayane och blev väl mottagna vart vi än kom.

Nu är det annan stämning. Vinter i Florens och jag sitter mitt i bokföring för 2016 och planering för 2017. Ni kan nog gissa vilket som är mest motiverande... 

 

I slutet av januari reste jag med Los Errantes till Jylland, Danmark för att spela på showcase för att bli "refuseringsgodkända". Det blev vi, vilket är fina nyheter eftersom detta betyder att alla danska kommuner nu kan köpa Djeliya med 50% rabatt fram till 2021. Se oss i online-katalogen här; scenen.dk

I samband med detta kommer vi i vår att uppträda på en stor festival i södra Danmark med ca 100 andra kompanier för barn och unga. Networking, networking. ;) Mer om detta senare. 

Om två veckor ska jag ge en veckas Workshop på Ecole de cirque de Bruxelles (Bryssel). Workshopen vänder sig till unga från 9 - 12 år och vi kommer att jobba med hur vi kan kombinera parakrobatik och pyramidbygge med dans och improvisation. Som partner har jag den eminanta performance artisten och koreografen Rebeca Fernandez Lopez.

Jag ligger också i startgroparna för ett helt nytt projekt med fysiska skådespelerskan Amanda Rahm och den intressanta konstnären och fotografen Lisa Grip.

Det är inte klokt vad spännande allt detta är, och året har precis startat.

Hjälp oss med vårt Senegalprojekt!

1 dec 2016

Los Errantes are taking their much-loved and enchanting tale Djeliya to Senegal’s street children and families on a 3-week adventure.

Systerprojektet.

21 nov 2016

Ett litet smakprov från veckan som var; början på ett projekt om en persons mentala och fysiska styrka. 

 

Lite nyheter!

6 nov 2016

Det har varit tyst här på bloggen ett tag men livet har varit desto mer intensivt.

Efter sommarens turné med Clowner utan gränser i norra Grekland:

 

och Djeliya-turnén med Los Errantes på Sommarlund i Lund och på festivalen DaFlo: 

så hade vi välbehövlig familjesemester i Dalsland & Skåne.

---

Sedan blev det flytt till Florens, Italien, där Alex har börjat en ettårig forskartjänst på European University Institute. Vi bor bland gröna kullar och olivträd, med utsikt över Florens och det är väldigt vackert. Vi lever nu ett italienskt liv; pluggar italienska, äter pasta och pizza och ser Aélia växa & utvecklas. Hon säger redan bella, ciao, pizza och grazie.

Men inte nog med det; Circus By Me är busy som alltid och förbereder just nu ännu en Djeliya-residens som sker i början av december på La Roseraie i Bryssel.

Vi ska förlänga och förbättra föreställningen. Mer akrobatik, mer sång och med hjälp av den engelske regissören Daniel Goldman (http://www.tangramtheatre.co.uk/about) ska vi snygga till helheten för att bli redo för Senegal!

Just precis, i slutet av året drar vi till Västafrika och spelar Djeliya på den internationella festivalen Rythmes et Formes du Monde i Toubab Dialaw. Vår spelplats heter SoboBadè och är en otroligt viktig mötesplats för kultur i Senegal. ;)

Sedan väntar en turné för socialt utsatta barn i Dakar med förorter i samarbete med Pôle Culturel Djaram'arts. Det är minst sagt spännande!

Denna turné är delvis bekostad av Team Sweden och av Circus By Me men just nu pågår också arbete med att söka pengar för detta projekt, hos till exempel Konstnärsnämnden, eftersom organisatörerna på plats inte kan betala våra flygresor. Mer om detta senare.

I nästa vecka börjar en helt ny skapelse med en första residens här i Florens. Ännu är allt hemligt men fint blir det och under 2017 kommer ni få höra mycket om detta projekt. 

Nu ska jag bli bättre på att blogga!

 

Clown-föreläsning på Österportsskolan.

27 sep 2016

Gränslös clown berättade om hur skratt förändrar liv

YSTADS ALLEHANDA 27 SEPTEMBER 2016
”I mitt fall blev Clowner utan gränser ett perfekt sätt att kombinera vad jag älskar att göra, det vill säga cirkus, med att göra en insats för en bättre värld”, säger Rebecka Nord.
”I mitt fall blev Clowner utan gränser ett perfekt sätt att kombinera vad jag älskar att göra, det vill säga cirkus, med att göra en insats för en bättre värld”, säger Rebecka Nord.
FOTO: SPRISSE NILSSON
Nycirkusartisten Rebecka Nord från Abbekås stannade på måndagen till på Ystad gymnasium, för att berätta om sina resor till flyktingläger med Clowner utan gränser.

Men plötsligt började den röra på sig, rulla runt och grodhoppa omkring.

Till slut steg Rebecka Nord ut ur kassen och presenterade sig.

– Det här är ett smakprov på hur en föreställning med Clowner utan gränser kan börja, och är ett ganska effektivt sätt att få publikens uppmärksamhet.

Rebecka Nord fick YA:s kulturpris 2009 och har bland annat uppmärksammats för sin cirkusskola under somrarna i Abbekås.

Hon har gjort fem resor med organisationen, bland annat i Nepal, Palestina och Grekland.

Clowner utan gränser är en obunden ideell organisation som bildades 1996. I en film som Rebecka Nord visade för eleverna konstaterade berättarrösten: ”Mat, vatten och medicin får människor att överleva. Skratt, hopp och drömmar får människor att börja leva igen".

– Det där har jag fått se med egna ögon. Ofta leker barn i flyktingläger krigslekar, men efter Clowner utan gränser varit hos dem ett tag så börjar barnen leka andra lekar.

Ulrika Farkas, lärare på barn- och fritidsprogrammet, var den som tog initiativet till besöket på skolan.

– Barns rättigheter och olika förutsättningar i olika delar av världen går som en röd tråd genom i princip alla kurser på barn- och fritidsprogrammet. Därför tyckte vi att det var klockrent att låta eleverna lära sig mer om den här organisationen.

Clowner utan Gränser!

1 jun 2016

Nu har sommaren kommit till Aten, idag har vi 33 grader i skuggan, soptunnorna börjar stinka, avgaserna känns extra besvärande och det ligger en trötthet över eftermiddagen. På kvällarna vaknar människorna till liv dock och vi hör skratt och levande musik nere från tavernan långt in på småtimmarna. Det är härligt.

Samtidigt händer det spännande grejer för Circus By Me.

Jag ska nämligen vara turnéledare för en av Clowner utan Gränsers expeditioner till Grekland, närmare bestämt till de många flyktingläger utanför Thessaloniki upp mot Greklands norra landsgräns till Makedonien.

Vi är en trio clowner som kommer att mingla bland barn och vuxna i lägren, spela föreställning, leka med barnen, allt efter det som passar just den publiken och de förutsättningar vi möter dit vi kommer. Ett projekt som detta kräver stor flexibilitet och erfarenhet, att kunna sätta ihop en show med kort förberedelse utan att veta vad för slags publik vi kommer att spela inför. Det är en utmaning som heter duga, men efter att ha varit artist i flera liknande projekt så känner jag mig redo!

Med mig på denna resa har jag Julietta Birkeland, en fantastisk parakrobat/överman och jonglör. Utbildad på ESAC, École Superieur des arts de cirque i Bryssel.

 Och Mira Unde, stark akrobat, clown och pålartist. Utbildad på Academy for Circus and Performance Art i Tilburg, Holland.

 

Att vara turnéledare innebär stort ansvarstagande och jag är superpeppad på detta uppdrag. Just nu är jag i full gång med att boka boende och hyrbil i Thessaloniki, hitta replokal i Aten, boka extrabagage till flygresor, studera webbseminarium från vår samarbetspartner Rädda barnen och skriva under diverse dokument. Dessutom förbereder jag showen som vi har en dag på oss att repa ihop här i Aten; jag letar gul hatt, rekvisita, möter de grekiska clownerna och följer med dem på deras jobb i de atenska flyktingförläggningarna.

Det är spännande att förbereda och kommer att bli ännu mer spännande att verkligen vara på plats.

Hur kommer det att kännas att bli påmind om hur orättvis världen kan vara? Varje gång jag har fått äran att arbeta med Clowner utan Gränser har det gett mig möjlighet att få perspektiv på det liv jag lever och inse hur bra många av oss har det.

Det är en gåva att inse detta och det är en gåva att få hjälpa!

Följ projektet här på min blogg & läs mer om Clowner utan Gränsers arbete på: www.skratt.nu

 

Tack, tack och tack.

24 mar 2016

Jag vill väldigt gärna berätta allt om hur denna otroliga, galna turné har varit. Att resa runt med en snart ettårig tjej genom Sverige som "ensam förälder" och göra 19 föreställningar som både artist och turnéledare...

Men just i kväll vill jag bara säga TACK till en massa människor!

Först av allt tack till de som köpt in föreställningarna: Christel Molin, Christina Strömvall, Sara Berndtsson & Mia Rosengren.

Sedan tack till underbara barnvakter: Cicci, Gretel och Amanda. Utan er hade det inte gått!

Tack till alla fina elever och lärare som vi mött, ca 1500 personer, och ett speciellt tack till eleverna på Furulundsskolan i Halmstad som skrev fina kommentarer till oss om föreställningen. Tack till Johanna som gav oss bröd och kakor, till bibliotekaren som filmade vår företällning i Träslövsläge och till Ulrika Andersson som gjorde det jobbet galant i Halmstad.

Tack till Julietta för support på Bosgårdsskolan i Tvååker och till de lärare och elever på samma skola som bjöd in våra barn med barnvakt till deras klassrum när det var dåligt väder. Tack alla snälla vaktmästare som hjälpt oss med tekniken och de som bjudit på kaffe och bullar och lunch. ;)

Tack till Pelle vår regissör som kom på besök och tack till hans teaterskoleelever som kom med positiv kritik och kommentarer. Föreställningen har utvecklats och blivit bättre för var dag.

Ett självklart tack till de fantastiska artisterna; Rebeca, Antoine & Vincent! Och ett blygsamt tack till mig själv som organiserat turnén.

Yihoo!!!

 

I dagens "Ystads allehanda".

11 mar 2016

Full fart i Mackleanhallen. Eleverna hade inga problem att hänga med i föreställningen.
Full fart i Mackleanhallen. Eleverna hade inga problem att hänga med i föreställningen.
FOTO: ANETTE SJÖSTRAND

– Det var lite nervöst innan, det är ju ett tag sedan vi senast gjorde den här föreställningen i höstas, säger hon.

Sedan Rebecka Nord fick Ystads Allehandas kulturpris 2009 har mycket vatten flutit under broarna.

Rebecka Nord är i dag egen företagare och lever tidvis utomlands med en internationell karriär inom nycirkus, en föreställningsform inom den fria teatern som bygger på cirkuskonsten.

– Jag försöker ha Sverige och Ystad som bas, men reser runt en hel del, säger hon.

Närmast väntar en flytt till Italien, där hennes man, som är forskare, har fått jobb. Men först ska en turné med sagoföreställningen Djeliya klaras av.

Efter gårdagens nypremiär i Mackleanhallen i Skurup bär det i dag i väg till Hofterup utanför Landskrona och i nästa vecka till Halland.

– Vi har tio föreställningar i Varberg och fyra i Halmstad, berättar Rebecka Nord.

Djeliya beskrivs som en poetisk familjeföreställning med parakrobatik. Musiken framförs med det västafrikanska instrumentet kora, som är besläktat med harpa och luta.

Föreställningen saknar traditionell dialog, men det kompenseras med rörelser och läten, så den unga publiken är snart med på noterna.

Med sig på turnén har Rebecka Nord akrobaterna och dansarna Antoine Dutrieu från Belgien, Catalina Castellano från Chile, Rebeca Fernandez Lopez från Spanien samt musikern Vincent Wilkin från Belgien.

Rebecka Nord har en gedigen bakgrund som artist.

I nio år var hon en del av akrobatikduon Stint. Tillsammans med Sofia Wålstedt turnerade hon världen runt med cirkusnummer och längre akter.

Sedan dess har hon jobbat med en hiphop- och cirkusföreställning som turnerat i Europa och framträtt med den brittiska akrobatgruppen Mimbre.

Rebecka Nord ägnar sig också åt lika projekt inom social cirkus. Bland annat planerar hon en föreställning med Clowner utan gränser för flyktingar i Grekland.

← Äldre inlägg